Äntligen har jag blivit cool! Som jag har väntat. Jag har nämligen från början haft som princip på Facebook att bara bli kompis med folk som jag faktiskt känner, och nu har det enligt Aftonbladet blivit ute att ha för många Facebookkompisar. Fler än 300 verkar suspekt. För mig är det självklart att man inte kan ha så många vänner, eller ens kompisar. Bekanta är något annat, det kan man ha några helt vansinna mängder av om man är lite social och har flyttat på sig några gånger i livet.
På Facebook skriver jag ganska ofta och ibland rätt privat, och därför har jag också valt att ha min sida dold och ha relativt få FB-vänner. Sen är jag i ärlighetens namn inte helt konsekvent, ibland lägger jag till folk som jag inte känner jätteväl för att jag tror att de kanske skulle vara roliga att lära känna lite bättre. Ibland får jag rätt, ibland inte. En del av tjusningen med Facebook är att man plötsligt kan få se helt nya sidor hos ytliga bekanta, och hamna i diskussioner som fördjupar vänskapen på ett helt otippat sätt.
Men att tävla i antal FB-vänner, det har jag alltid tyckt verkar rätt hysteriskt. Kvalitet före kvantitet, har varit mitt motto. Frågan är nu om det gör mig ohyggligt cool och före min tid, eller om det gör mig före min tid på samma sätt som de som hade 70-talsretro i slutet av 80-talet?
ändra någon
5 månader sedan
Inlägg
Intressant. Jag tycker nog att man skall tänka sig för innan man addar någon. Är man minsta personligen även om man inte är direkt privat vill man inte dela detta hur som helslt. Kommenterar någon i vänkretsen så kan andra se ivarje fall om det handlar om bilder. Jag blir fundersam på dem som har 4-700 vänner. Måste vara en människa som addar alla han mött genom åren. Tycker inte man skall det. Sen är det lite läskigt också, att inte bli addad. Jag har iognerat andra och även blivit iognerad även om det är lite pinigt. En yngre släkting har sagt till mej att det är god ton att först adda och sedan ta bort. Då märker kanske inte vederbörande det på en gång och det känns lite lättare. Vad tror Du?
SvaraRaderaNu har jag inte så mycket att dölja, men jag skulle väl inte adda någon som jag trodde skulle kunna skriva taskiga saker om mig så att alla mina andra vänner ser det. De som sitter på mer eller mindre pinsam kunskap har i alla fall hittills haft vett att hålla den för sig själva!
SvaraRaderaNär jag får vänförfrågningar från personer jag känner ytligt men inte tillräckligt väl, så brukar jag svara och förklara varför jag tackar nej. Olika personer använder ju Facebook på olika vis, så de kan såklart inte veta att mitt sätt är att vara väldigt restriktiv. De flesta verkar förstå det och inte bli sura. Och visst har jag också varit med om att skicka en förfrågan och bli ignorerad, och det kan svida lite, särskilt om det är någon som har många vänner och alltså inte verkar så kräsen, men jag brukar försöka tänka att de väl har sina skäl.