Alltså, jag kan inte sluta skratta åt den
storartade satiren i förra helgens DN Bostad. Artikeln är ett illa skrivet pekoral som radar upp klyschiga statusmarkörer i storögd beundran, med instuckna syftningsfel och egendomliga ordval. När jag kom till andra stycket var jag övertygad om att det var ett skämt:
"De här kryddpastorna köpte vi i Peking förra veckan, säger Eric och korkar upp en flaska vitt vin, tillverkad på Semillondruvan. Enligt den sydafrikanske gårdsherre som sålde honom flaskan ska den passa utmärkt till stark asiatisk mat."
Jag började faktiskt tycka synd om lägenhetsinnehavarna, som hånades så föga subtilt av journalisten som de öppnat sitt hem för. Eller var de med på skämtet? Fanns de ens på riktigt? Var det en del av marknadsföringen för
Schyfferts nya show?
Men allteftersom jag läste smög det sig in tvivel. Tänk om artikeln var på riktigt? DN Bostad brukar ju faktiskt inte ägna sig åt satir. Var artikeln en kupp av en lömsk vänsteraktivistisk journalist som ville avslöja kejsarens nya kläder genom subversiv ironi? Men nej,
lite grävande visar att Sara Trus står som redaktör för kundtidningen "Fastighetsmäklaren" och faktiskt tycks komma från den där märkliga världen av krystade lägenhetsbeskrivningar. Den dyra väskan och skorna som kvinnan i paret "råkat" glömma framme i hallen och som förärades en alldeles egen bild utstrålar inte ett uns av självdistans utan enbart rättframt nyrikt skryt. Som Trus oreflekterat vidarebefordrar.
Och det var fler än jag som reagerade på samma sätt. Artikeln blev snabbt den mest kommenterade på DN. En del störde sig på uppräknandet av dyra märken. Andra på de språkliga bristerna. Sen kom andra kommentatorer som hävdade att de första bara var avundsjuka och att det inte är något fel i att ha en fin lägenhet. Sen kom parodierna på nätet, t.ex. från
Stadsmissionen och
Svenskbladet.
Reaktionerna blev så starka att DN förstås måste kommentera på något sätt. Det märkliga är att de inte verkar förstå vad kritiken går ut på. Både
web-bloggarna och
redaktören för DN Bostad, Bo Westmar, bemöter kritiken med ett oberört "folk gillar att se hur andra lever". Bo Westmar kläckte dessutom ur sig ett fantastiskt elitistisk och insiktslös kommentar i P1 Tendens i tisdags:
"Vi gör gärna reportage om ettor i Förorten, men jag tror att det är svårt att hitta människor med inredningsintresse där."
Ja, tänk att de där trista förortsmänniskorna inte har förstånd att intressera sig för Gaggenau-kök och Boffi-badrum istället för att okunnigt nöja sig med hyresvärdens 15 år gamla Electrolux-prylar! Westmar försökte visserligen modifiera yttrandet genom att skriva i sitt inlägg två dagar senare att DN Bostad visst är jätteintresserade av inredning i förorten, men katten är redan ute ur påsen, som de säger på utrikiska.
Men, huvudpoängen i kritiken tycks ändå ha gått DN förbi. Visst, en del har stört sig på paret, deras lägenhet och deras livsstil, men för de allra flesta är det ändå inget stort problem att det finns människor som tjänar mycket pengar, gillar att resa, och renoverar stora vindslägenheter med dyra märkesvaror. Problemet är att det är en usel artikel. Sara Trus kan helt enkelt inte skriva, åtminstone inte på den nivå man förväntar sig av en tidning som DN. Hon tar inte bara i så hon nästan spricker, hon tar i så att hon faktiskt spricker. De blommiga formuleringarna fungerar inte.
"Den gigantiska köksfläkten suger effektivt upp aromerna de sex meterna upp till taknocken, för att sedan sprida väldoften över takåsarna."
Att bloggare som
Fotbollsfrun inte heller förstår grejen är kanske väntat. Men när Trus gör det iofs vanliga misstaget att översätta "spring onion" med vårlök (vilket är en gul blomma och inte alls samma sak som "salladslök"), skriver om "flaskor och burkar med besynnerligt innehåll", synkroniserad inredningssmak och en underjordisk bastu i en vindslägenhet, och dessutom gör syftningsfel som "Sina många resor till trots lyser souvenirerna med sin frånvaro." borde en redaktör med den minsta antydning till språkkänsla förstå att det helt enkelt inte är tillräckligt bra.
Jag skulle tycka synd om det säkert jättetrevliga paret som blivit utsatta för denna löjliga artikel och det hån som den gett upphov till, men någonting säger mig att de säkert klarar sig alldeles utmärkt ändå.
Inlägg
