Yrke: torskassisten?

Läser i Aftonslasket om en trafficking-härva med unga afrikanska kvinnor, bl.a. en 16-åring som såldes till människohandlarna av sin mamma. Redan det får en att börja fundera över vad människor är kapabla till. Hur ovetande man än är borde man fatta att den som är beredd att betala stora summor för att få ta med sig ens barn inte tänker göra några trevliga saker med dem. Men nu vet vi såklart ingenting om mamman eller hur desperat hon eventuellt varit. Människor har nog gjort värre saker än så för att överleva.

Men en del i historien som fångade min uppmärksamhet var den funktionshindrade man som fick hjälp av sin personliga assistent att genomföra sexköpet. Den funktionshindrade mannen säger att det "lyste trafficking" om tjejen och verkar inte ha tyckt det var en sådär strålande upplevelse. Assistenten sägs ha varit "förbannad" över situationen och gick ut och rökte - efter att ha bjudit besökaren på kaffe förstås. Han tycks ha tagit ganska illa vid sig och rentav haft svårt att släppa det på semestern, säger han.

Men ändå gjorde han - absolut ingenting. Han ringde inte polisen, sa inte upp sig från jobbet, försökte inte hjälpa tjejen. Inte ens ett anonymt litet tips verkar han ha kunnat klämma ur sig för att minska på samvetskvalen.

Så nu vill jag gärna höra från alla personliga assistenter därute: Var går gränsen? Jag vet ju att man som assistent inte ska lägga sig i brukarens bra eller dåliga beslut utan bara vara dennes förlängda armar och ben. Sina egna åsikter, preferenser och moraliska betänkligheter får man lämna hemma. Men det måste väl gå en tydlig gräns vid lagbrott åtminstone? Eller ska man hålla pistolen om brukaren vill råna en bank? Hjälpa någon som är förlamad att spöa sin partner? Nä, såklart inte. Men om de vill göra något riktigt skitdumt men inte olagligt? Hjälper man till med vad som helst som är lagligt oavsett vad man känner inför det?

Att assistenten i det här fallet hjälpt brukaren att köpa sex och därmed bryta mot lagen är illa nog, men säkert inte så väldigt unikt. Men när man dessutom förstår att det handlar om kidnappade unga flickor som tvingas till detta, och ändå fortsätter blunda och låtsas som ingenting - hur civilkuragehandikappad är man då?



P.S. Extra fascinerande blir det att läsa i samma artikel om "Djursholmsdirektören" (ja, att skriva ut hans bostadsort syftar såklart till att förmedla ett visst intryck) som erkänner att "hoppsan, det blev lite dumt där", storsint betalar sina böter utan att klaga och därmed gör sig skuldfri, men egentligen inte tycker att det riktigt räknas eftersom han ändå inte fick upp den. Han är nämligen inte så värst tänd på afrikanska kvinnor. Den där trafficking-grejen störde honom alltså inte tillnärmelsevis lika mycket som den kidnappade flickans hudfärg. Man är väl en konnässör som vet vilka varor man föredrar i butiken! Eller nej visst, nej, han var ju "orutinerad om sexköp". Det var bara just den här gången som det visst vart lite tokigt... eller nåt.