Gick in på Kappahl häromdagen. Varför vet jag knappt, eftersom tjockissortimentet alltid brukar vara så fult och tråkigt att klockorna stannar. Hallå, jag är tjock, inte 70! Ibland försöker de ta reda på vad XLNT-kunderna egentligen vill ha, och svaret brukar vara "samma kläder som alla andra, fast större". Och lik förbannat fortsätter de med sina slafsiga tält. Det finns liksom två stilar - 70-årig tant eller tuff jeansbrud med hoodie. Sen brukar det finnas ett eller två exempel från den fulaste trenden de kunde hitta. Typ "gravidtopparna" som på en kurvig kvinna döljer midjan och stramar över höfterna så att man ser fyrkantigt jättestor ut.
Nå, nu gick jag in i alla fall. Och döm om min förvåning när jag i det vanliga sortimentet hittade en tunika som gick ända upp till storlek 48/50! Och en till! Och en till! En hel massa plagg fanns plötsligt i storlekar från 36 till 50, samma plagg på samma hängare.
Att det skulle ta sån tid att fatta.
Den här kanske?
Inlägg
Som en lång person (2 meter) vet man att Kappahl, H&M och andra stora kedjor bara är att glömma, de har inte kläder i min storlek. Man är hänvisad till "fina" herrekiperingen, med allt vad det innebär med prislappar och stil på kläderna...
SvaraRaderaSkulle vilja att det "händer" också för mig.
/Långe kusinen
Ja, jag kan föreställa mig att det inte är någon picnic att vara lång heller. Jag menar, jag som är kort får ALLTID lägga upp mina byxor, så byxor med detaljer nertill är bara att glömma - men det är ju trots allt lättare att klippa bort än att lägga till.
SvaraRaderaPratade med någon på Kappahl för ett antal år sedan när de hade applikationer och broderier längst ner på alla byxor, och han höll med om att det var dumt eftersom "2/3 av våra kunder måste lägga upp byxorna". Jag antar att de gör dem lite längre än genomsnittet så att många måste lägga upp men nästan alla kan ha dem - utom såna som du och dina syskon.
Min sambo har små fötter och köper skor i USA, för här hittar han bara gympadojor som egentligen är i damstorlekar. Jag kan på ett sätt förstå affärerna. De som är ovanligt långa, ovanligt korta, ovanligt tjocka, eller har ovanlig kroppsform, utgör oftast så små grupper att det är svårt att få lönsamhet på att hålla ett tillräckligt brett sortiment. Då blir det specialbutiker, och priser därefter. Internet underlättar nog en hel del (inte minst för såna som väljer att bosätta sig långt uppe i obygden ;) ), men det är ju ändå svårt när man inte kan prova
jag är 156 cm, visserligen 36 i kläder men strl 34,5 i skor. Det skapar problem eftersom att de flesta damskor börjar i 36. Förr fanns det damskor från 35 men de flesta skoaffärer har tagit bort de små storlekarna till förmån för 42. Stövlar funkar i strl 36 + sula, men högklackat och sommarskor gör det inte. Därför slänger jag mig över alla par i 35 som jag hittar, eftersom att jag vet hur svårt det är att komma över dem. Ibland köper jag oavsett om jag gillar dem eller inte, bara för lyxen att ha skor som man inte tappar... ;)
SvaraRaderaJag har en kompis som inte är så stor, som ofta fått köpa både skor och kläder på barnavdelningarna. Det kan ju vara ok, men lite ont om snygga pumps...
SvaraRadera@Långe kusinen: Det finns många siter utomlands med kläder som tillämpar petit/standard/tall fit på sina kläder. Vet inte om det funkar för dig, men ett tips är att www.halens.se har åtminstone ett märke (South) som gör sina kläder i olika längder.
SvaraRadera