Konsten att hitta tjockiskläder

Ni som känner mig förstod säkert min glädje i förra inlägget då jag upptäckte att Kappahl börjat göra samma kläder i större storlekar. Tjockiskläderna har ju varit ett av mina stora hatobjekt sedan jag ganska snabbt la på mig en massa kilon för sådär en 10 år sedan. Nu har jag tappat 20 av dem och anar en ljusning vid horisonten - snart slipper jag skamvrån och får köpa vanliga kläder igen!

Det har ändå blivit bättre. Jag minns när vänner ifrågasatte varför jag gillade beiga sommarkläder så mycket. Det gjorde jag inte, men jag tyckte ännu sämre om svarta och marinblå sommarkläder, och det var ungefär vad som fanns att välja på. Svarta sommarkläder är fortfarande en stor del av sortimentet, men nu FINNS det i alla fall plagg med lite färg också.

Min kusins kommentar till förra inlägget, om svårigheterna att hitta kläder när man är lång, fick mig att tänka vidare lite under dagen. Han har såklart en poäng. De som inte ryms inom normen för kroppsstorlek (förmodligen inom en noggrannt uträknad standardavvikelse) utgör små grupper som det är svårt att få lönsamhet i att lagerhålla kläder för. Jag kan bara berätta utifrån mina erfarenheter, men jag vet att många har liknande problem. Kvinnor med stora fötter, och män med små, t.ex.

Jag inser ju att kvinnor som är 160cm, har höfter i storlek 48 i kombination med kort rygg, relativt smala axlar och hyggligt smal midja, inte är en jättestor målgrupp, och därför är få plagg sydda på det sättet. Eller inga, snarare. Så jag får anpassa mig lite - lägga upp alla byxor, avstå från hela klänningar och bära fladdrande tunikor oavsett om det egentligen är den stil jag vill ha eller inte. Tack och lov att episoden med luftiga toppar som snörs åt som en påse längst ner äntligen tycks gå mot sitt slut i alla fall! På mig dolde de fullständigt det faktum att jag hade en midja, stramade över höfterna, och fick mig att se ut som ett kylskåp.

Men det där med specialbutiker och kostnaden är ett problem. Det är ju så här, att är man större än storlek 44/46, så har man ett extremt begränsat urval av affärer att handla kläder i. Det finns stora storlekar på Kappahl, Lindex, H&M, Åhléns och Axelssons (ibland kan man hitta något plagg som inte är jättetantigt där, och de har byxor i 3 olika längder vilket gör att jag nästan inte behöver lägga upp dem alls!). Alla dessa är till största delen fula, tråkiga, illasittande och i dålig kvalitet. Ibland gör man ett fynd, men oräkneliga gånger har jag gått ut med pengar på fickan i syfte att köpa kläder, gjort ett varv i samtliga dessa butiker och konstaterat att det inte finns ett enda plagg som jag ens ids ta med mig in i provhytten.

Har man turen att bo i en storstad finns det även en del butiker av typen Big&Trendy, som har kläder i bra kvalitet, och en del saker som inte är tantiga. (Numera finns även Zizzi på Åhléns city, hurra!). Men smakar det så kostar det. Det blir enstaka nyckelplagg därifrån, men knappast en hel garderob för en fattig student.

Sen finns en hel del fint på postorder från andra länder, men det känns för riskabelt när man har så udda mått som jag. Nej, ska jag ha något riktigt välsittande lär det få bli skräddarsytt. När jag ser framgångsrika överviktiga kvinnor i snygga kläder på tv (sådär en gång vart tredje år) VET jag att de kläder de har på sig oftast inte finns i vanliga butiker utan nästan måste vara specialsydda. Själv ser jag ut som en slashas för det mesta, måste jag erkänna.

Det händer att smala personer som första reaktion inte förstår problemet. Tycker man att Kappahl och Lindex har fula kläder är det väl bara att låta bli att handla där och gå till någon av alla andra klädbutiker som finns?
Men problemet är för det första att de har olika fula kläder i skämshörnan och i det vanliga sortimentet. Minns alla somrar jag gått förbi en massa lätta, blommiga sommarkläder på väg mot det murriga hörnet längst in, fullt med jeans och svarta tröjor. Om det var så att det var precis samma kläder fast större vore det en sak, då kunde man bara konstatera att jag helt enkelt inte gillar den här affärens stil, och då är det en smakfråga. Men så har det inte varit, utan de har haft idéer om att kvinnor i större storlekar har en annan smak än smala, och verkligen gillar svarta trikåtält. Tills nu - vilket jag skrev om i förra inlägget.

Men förutom det, så finns det en UPPSJÖ av andra butiker om man är normalviktig, och ännu fler om man är precis lagom lång och smal. Jag går ibland förbi (nästan aldrig in längre) butiker med skitsnygga, trendiga kläder i hög kvalitet, och vet redan innan jag tittar att de inte går högre än max 40. Är de riktigt trendiga sträcker de sig högst motvilligt till en 38, för de vill ju inte att en massa mullisar med BMI över 20 ska knata omkring i deras exklusiva kläder.

Så. Jeans går att hitta (och lägga upp), oformliga t-shirtar och hoodies går att hitta, tuffa rutiga skjortor finns i överflöd och underkläder går hjälpligt att hitta (förutom strumpbyxor i andra färger än beige och svart) även om kvaliteten lämnar en del övrigt att önska. (När jag blir rik blir mitt första inköp en skräddarsydd bh!) Men läckra festkläder går tamejtusan inte att hitta! I flera års tid har jag letat efter en glammig klänning att ha på nyårsfester och liknande. Jag har tänkt mig något urringat med mycket paljetter, och helst i lila - inte svart, svart har jag fått nog av efter 10 år i tjockishörnan. Kanske nåt i den här stilen:

(Bild: Brud&Fest)

Jag har letat och letat. I december förra året gick jag t.ex. in på Åhléns och tittade igenom Å+sortimentet inför jul och nyår. Det var murrigt stickat och manchester för hela slanten. Jag frågade för säkerhets skull en i personalen om det här på allvar var deras enda festplagg, och det var det. Hon tyckte också det var lite pinsamt.

Inte riktigt vad jag hade tänkt mig kanske.

Kappahl har tagit ett steg i rätt riktning, men på det stora hela verkar den enda lösningen vara att fortsätta gå ner i vikt tills jag kommer i normalsortimentet igen. I maj åker jag till London och passar på att shoppa loss på Evans. Tänkte också spana in ett par underklädesbutiker. Tur att pundet är lågt!