Privat eller personlig?

Hur privat ska man vara i en blogg? Det är en fråga som Aftonbladet försöker besvara idag. Tja, det beror väl på vad det är man vill förmedla. Det privata är understundom det politiska, och vissa saker går bara att förstå genom att krypa riktigt, riktigt nära inpå en individ som lever den verklighet man vill prata om. På ett plan är säkert de oräkneliga bloggar där unga tjejer rabblar upp vilka produkter de gillar (med eller utan att få betalt för det), vilka de fikat med idag och hur de funderar på att klippa sig, därför ett riktigt intressant studieobjekt för sociologin om man anlägger ett metaperspektiv och tänker på den existentiella tomhet de på ett djupt plan förmedlar genom sin... tomhet.

Själv har jag valt att ha så få privata detaljer som möjligt i min blogg. (Jag skrev ett slags programförklaring i mitt allra första inlägg där jag bl.a. resonerar kring detta.) Dels har det med integritet att göra. På Facebook kan jag (om än med viss möda) göra inställningar så att bara personer jag väljer ut ser mina förehavanden, bilder etc, och där är jag betydligt mer ohämmad. Här kan precis vem som helst läsa, och då vill jag faktiskt behålla vissa saker för mig själv. Jag vill heller inte att presumtiva arbetsgivare, eller Försäkringskassan, eller någon annan som vill granska mig i sömmarna ska hitta hit genom att söka på mitt namn eller någon annan personlig detalj.

Men den kanske främsta anledningen till att jag inte skriver detaljerade rapporter från mitt vardagsliv är att de allra flesta människors vardagsliv är så erbarmligt tråkigt, och mitt är säkert inget undantag. Visst kan en skicklig skribent skruva till och dramatisera den banalaste tripp till ICA så att det blir underhållande, men även om man till nöds skulle kunna nå upp till en sån briljans en bra dag är det rätt svårt att upprätthålla den dag efter grå vardag. Och då hamnar man i "idag gick jag till jobbet och på vägen hem köpte jag fiskpinnar på Konsum". Och något mer måste man väl ändå ha att säga en tänkt läsare?

Så, på ett sätt blottar jag mitt inre och mina åsikter om ditten och datten, min kunskap eller okunskap på olika områden och säkert en och annan fördom av bara farten. Men på ett annat plan får ni veta väldigt lite om mig. Förutom naturligtvis mina vänner som redan vet vem jag är och för vilka jag talat om att det är jag som ligger bakom den här bloggen.

Jag är fullständig bloggnybörjare och söker fortfarande min form. Men en sak vet jag. Jag har ingen lust att hänga ut vare sig mig själv eller de som står mig närmast till allmänt begapande. Inte ens om jag fick betalt.