Vad är grejen med sjukförsäkringen?

Den nya sjukförsäkringen är ett av de ämnen som verkligen får mig att gå igång på alla cylindrar. Det beror naturligtvis på att jag själv drabbats av det inbyggda svarta hålet, och att jag därför ser på alldeles för nära håll hur bisarrt det är.

Problemet är att det är så bisarrt att de flesta inte tror att det kan vara sant. Det gör det väldigt svårt att diskutera. "Men så kan det ju inte vara" säger de. Eller "jamen det är ju bara under en period, sen får man ju tillbaka sjukpenningen", för det är ju vad regeringen säger när journalisterna frågar. Och eftersom det löser problemet för de flesta struntar de i att fråga om de grupper som inte har någon gammal sjukpenning att få tillbaka.

Jag har också märkt att det råder stor förvirring kring begreppen, så vi tar det från början:
Om man har ett arbete och har arbetat in en SGI (sjukpenningsgrundande inkomst) kan man bli sjukskriven från det arbetet och få sjukpenning. Den är lite lägre än lönen, men ändå ganska bra, och man brukar kunna få den som mest 1-2 år ungefär.

Efter den tiden kan man bli överförd från sjukpenning till sjukersättning, som är lägre.

Om man inte hinner jobba ihop någon SGI innan man blir sjuk, t.ex. för att man studerar, bor utomlands eller är arbetslös, kan man få sjukersättning direkt. Man får då inte en procent av lönen utan ett garantibelopp, i nuläget drygt 8000:-/månad före skatt. Och skatten är högre än på löneinkomster.

Förut kunde man få tidsbegränsad sjukersättning ett par år i taget. Denna ersättning har nu tagits bort, och bara den varaktiga ("permanenta") sjukersättningen finns kvar. Samtidigt gjorde man det svårare att få varaktig sjukersättning. Tidigare räckte det med att nedsättningen av arbetsförmågan beräknades kvarstå under lång tid framöver, men nu måste läkaren i princip svära på att det inte finns någon som helst möjlighet att man någonsin kommer att bli ens pyttepyttelite bättre.

I mitt fall accepterar Försäkringskassan att min arbetsförmåga är nedsatt med 50% nu och åtminstone 5-10 år framöver. Men de kan ändå inte ge mig någon som helst ersättning, eftersom läkaren tydligen sagt att det är svårt att bedöma exakt vilken arbetsförmåga jag kommer att ha i framtiden. Det räckte för att FK skulle dissa hela ansökan.

Den enda lösning de kan föreslå mig att att söka försörjningsstöd. Men det går inte heller, eftersom jag har en sambo som tjänar tillräckligt för att försörja oss båda på en nivå över existensminimum. Jag trodde försörjningsplikten inträdde först när man var gifta, men tydligen inträder den i själva verket i samma ögonblick man flyttar ihop i samma bostad, i alla fall om den ena är sjuk.

Kontentan av detta är: Bli för guds skull inte sjuk. Framför allt, bli inte sjuk när du är ung. Utbilda dig inte utan börja jobba direkt efter gymnasiet, så att du ser till att skaffa en SGI innan du eventuellt blir sjuk. Det där med att resa och upptäcka världen får också vänta tills du säkrat din SGI. När du väl har en kan du börja plugga lite försiktigt, något år i taget med arbetsperioder emellan så att du behåller skyddsnätet.

Och kom ihåg: Det ska löna sig att arbeta!