Kafka och jag går på möte på Arbetsförnedringen

Nu har jag varit på möte med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Eftersom arbetslivsintroduktionen märkligt nog inte gjorde mig mer arbetsförmögen än jag var innan (kanske för att jag har en kronisk sjukdom sedan 20 år tillbaka) är jag nu helt ute i kylan. Jag är mycket väl insatt i reglerna, men roade mig ändå med att pressa handläggarna på vad jag skulle göra nu då.

FK-killen tyckte jag skulle söka sjukpenning. Jag påpekade att jag inte har någon SGI och därför inte kan få sjukpenning. (På min "friska" halvtid har jag jobbat en del de senaste åren och har en SGI där, men den kan tydligen inte föras över till min "sjuka" halvtid) "Jamen sök ändå så får du ett beslut på det" var hans råd. Exakt vad jag skulle med det beslutet till framgick dock inte.

Och till slut kom diskussionen till samma slutpunkt som förra gången: "ja då är man ju hänvisad till försörjningsstöd". Jo, fast nu har ju jag en sambo som tjänar pengar, så det är också uteslutet. "Vaaaaa, får man inte försörjningsstöd då?".

Välkommen till verkligheten.